Reflektera idag över din egen ödmjukhet inför Gud

Men kvinnan kom och hyllade honom och sade: "Herre, hjälp mig." Han svarade som svar: "Det är inte rätt att ta barnmat och kasta det till hundarna." Hon sa: "Snälla, sir, för även hundar äter skrot som faller från husbondens bord." Matteus 15:25-27

Insinuerade Jesus verkligen att det att hjälpa denna kvinna var som att kasta mat till hundarna? De flesta av oss skulle ha tagit stor illa vid sig av vad Jesus sa av vår stolthet. Men det han sa var sant och han var inte oförskämd på något sätt. Naturligtvis kan Jesus inte vara oförskämd. Men hans uttalande ser ytan av att vara oförskämd.

Låt oss först titta på hur sant hans uttalande är. Jesus bad Jesus komma och bota hans dotter. I grund och botten säger Jesus till henne att hon ändå inte förtjänar denna nåd. Och detta är sant. Inte mer än en hund förtjänar att matas från bordet förtjänar vi Guds nåd. Även om detta är ett chockerande sätt att uttrycka det, säger Jesus det så här för att först illustrera sanningen om vårt syndiga tillstånd och ovärdighet. Och den här kvinnan tar det.

För det andra tillåter Jesu bekräftelse denna kvinna att reagera med största ödmjukhet och tro. Hans ödmjukhet syns i det faktum att han inte förnekar parallellen med en hund som äter från bordet. Snarare påpekar han ödmjukt att hundar äter rester också. Wow, det är ödmjukhet! Faktum är att vi kan vara säkra på att Jesus talade till henne på detta något ödmjuka sätt eftersom han visste hur ödmjuk hon var och visste att han skulle reagera genom att låta sin ödmjukhet lysa på ett sätt som manifesterade hans tro. Hon var inte kränkt av den ödmjuka sanningen om hennes ovärdighet; snarare omfamnade han det och sökte också Guds överflödiga barmhärtighet trots hans ovärdighet.

Ödmjukhet har potential att släppa lös tro, och tro släpper lös Guds barmhärtighet och kraft. Till slut talar Jesus för att alla ska höra, "O kvinna, stor är din tro!" Hennes tro manifesterades och Jesus tog tillfället i akt att hedra henne för den ödmjuka tron.

Reflektera idag över din egen ödmjukhet inför Gud Hur skulle du ha reagerat om Jesus hade talat till dig på detta sätt? Skulle du ha varit ödmjuk nog att erkänna din ovärdighet? Om så är fallet, skulle du ens ha tillräckligt med tro för att åkalla Guds nåd trots din ovärdighet? Dessa underbara egenskaper går hand i hand (ödmjukhet och tro) och släpper lös Guds nåd!

Herre, jag är ovärdig. Hjälp mig att se det. Hjälp mig se att jag inte förtjänar din nåd i mitt liv. Men i den ödmjuka sanningen kan jag också känna igen ditt överflöd av barmhärtighet och aldrig frukta att åkalla din nåd. Jesus jag tror på dig.